Vi som fotograferar, ser ofta på motiv med helt andra ögon, eller? Ta t.ex denna byggnad ovan, en byggnad som de flesta skyndar förbi och i bästa fall, slänger en blick på och utbrister -gud, så fult- Jag kan förstå om man restaurerar upp någonting som förintar sig självt, men att riva och bygga nytt, ta bort historia, förstår jag inte.. Själv blev jag lyrisk och känner hur historia andas. Varför ska vi sudda ut det förflutna, varför ska allt vara vackert, pastell och purpur när verkligheten inte ser ut sådan…. Kan inte ”ting” ibland få vara ”fula”….
